Jag saknar dig. Och jag önskar att du var här hos mig. Du har valt bort mig och jag känner mig som den hemskaste mamman i Sveriges historia. Du har alltid bott med mig och nu har du valt din pappa framför mig. Jag känner mig ratad.
Är det för att jag sätter gränser? Du får inte vara ute och ränna runt på stan. Du får inte röka. Du får inte dricka alkohol. Du måste sköta skolan. Kanske är jag för hård men jag vill ju bara ge dig möjligheter att växa och må bra. Och du är påväg mot vuxenlivet men har några år kvar. Livet är hårdare än du tror. Jag vet. Jag har några års erfarenhet. Du är mitt emellan barn och vuxen, hormoner i kroppen och bara kompisar som förstår. Jag vill skydda dig så där lagom. Men hur gör man det? Allt jag säger och gör blir helt fel i dina öron. Jag hoppas att du någongång skall förstå och hitta hem igen. Det gör ont i hela mig. Du fattas mig.
Jag försöker höra av mig men möts av ingenting eller att du hatar mig. Är det så det skall vara att vara tonårsmamma? Jag hoppas att du har det bra och att din pappa kan och försöker skydda dig. Jag hoppas att han kan. Tyvärr säger min erfarenhet mig att det inte kommer funka i längden.
Min lilla älskade dotter - kom hem!
jag saknar dig,
kom hem,
tonårsmamma,
