Det är så skönt att vara själv ibland. Att tänka själv utan att bli avbruten. Att få gå runt och småpyssla utan att få frågan vad man gör. Att sitta stilla och läsa en bok utan att någon ifrågasätter allt man borde göra. Att få fisa fritt utan att få veta att det minsann inte är kvinnligt...
Jag klarar mig själv, oftast. Jag kan inte laga bilen, ställa in kanaler på tvn eller fixa med elkontakter. Men jag kan ta hand om mig själv. Jag kan ta hand om mina barn. Jag kan många saker själv. Och ibland vill jag bara umgås med mig själv. Min viktigaste relation. Jag laddar mina batterier själv. Att vara själv när jag själv har valt det är skönt och så välbehövligt, ibland. När sambon är borta så njuter jag för jag vet att han kommer tillbaka. Jag kan välja att vara med andra människor men jag väljer mig.
Men att vara ensam, usch det är skit... i alla fall för mig. Jag tycker om att ha människor omkring mig oftast. men att vara ensam, eller känslan av ensamhet är tärande. Ingen som ringer, ingen som frågar hur man mår, ingen som vill kramas, ingen som behöver min hjälp, ingen att skratta med.... det känns som jag sakta dör inombords. Ensamheten får mig att känna mig utanför, att jag inte duger, att jag inte är en bra vän eller mamma... den tuggar och maler i mitt inre och när känslan nästan försvinner kommer den tillbaka som om en idisslande ko...
Att vara ensam i en relation är... ensamt. Det ska ju vara vi, inte ett du och ett jag med en avgrund emellan. Vi betyder inte att vi är fysiskt nära 24 timmar om dygnet varje dag, hela året. Vi betyder att vi visar varandra respekt, kärlek och finns däroavsett avstånd. Varför får jag då känslan av att jag är ensam? Läser jag av dig fel? Vill du inte ha mig då? Varför duger jag bara ibland? Är det bara när hon inte är tillgänglig som du finns med mig? varför är hon viktigare än mig?
Jag är så usel på att vara ensam. Vad gör man? När vet man att man ska gå? Hur gör man för att få bort ensamheten? Jag vill ju att viska vara... vi. Eller ska vi inte vara? Tvivel på mig själv och på oss gör så jävla ont.
Kommentera