Jag älskar när jag kommer hem från jobbet och byter om till mina sköna favoritkläder. Mina kläder är kanske inte de hippaste på catwalken men jag trivs i dom, rena och hela. Och jag skall inte glömma mina sköna varma raggsockor. Jodå jag fryser ofta om mina fötter men kan även dra på dem bara för att jag upplever att golvet är kallt. När jag har mina hemma "ful" kläder behöver jag inte tänka på att det skvätter när jag lagar mat, blir svettig när jag springer runt huset med dammsugaren eller får akvarellfärg när jag målar... det är bara att slänga in i tvättmaskinen!
Jag känner mig fin när jag inte behöver tänka på handtvätt för dyra kläder utan bara kan vara jag. Och om man är glad och nöjd då är man fin. Att vara vacker kommer inifrån. Inte sitter det vackra i märket på dina jeans eller tröja. Om jag skulle dra på mig något som jag inte trivs med - ja då blir jag ful oavsett hur coola just de kläderna är. Min sambo tycker jag är som vackrast just när jag är jag. Och han är som allra snyggast när han är han. Att vara snygg eller ful beror på hur man känner sig på insidan. Klart att jag inte var ett dugg snygg när jag låg som en trasa på badrumsgolvet, febrig, kräksjuk och luktade skunk. Och nej inte njöt jag av det heller. Men när jag väl blev frisk igen då...men jag behöver inte vara nyfrissad, platttångad och ha flera lager smink för att vara fin... men visst är det kul att ibland få klä upp sig, men det är alltid kläder efter min stil. Och som sambon säger, jag är som två olika personer en som gick in i badrummet och en helt annan som kom ut! På tjugo minuter! Men kanske är jag allra finast när jag sover?
Och vem bestämmer vad just du ska tycka är fint eller fult? Det är du, bara du.
Att gå på stan och titta på människor, jag älskar det. Och jag älskar att det finns så många olika stilar och många som vågar uttrycka sin personlighet i sina kläder - skit i vad andra tycker - du är skitsnygg bara för att du är du.
Så nu ska jag krypa upp i soffan med mina goa kläder och läsa en bra bok... och bara njuta!
